Strindberg, kvinnligheten, manligheten, förväntningarna och EC3abc

August Strindberg tycker elkillar i allmänhet lika illa om som de tycker om poesi. Jag träffade några av eleverna jag hade första året jag jobbade (nu är jag inne på mitt fjärde). Det de mindes bäst av svenskan var hur mycket de hatade Strindberg. Därför har jag verkligen ansträngt mig nu, och använt hela min drygt treåriga lärarerfarenhet, för att agna Strindbergsbetet så väl att elkillar sväljer det. Kanske inte direkt med hull och hår, men så här blev det i år.

Jag utgick från det påstådda kvinnohatet hos Strindberg. Jag tror att den delen av honom är lättast för artonåriga killar att ta till sig. Det är säkert inte utan att de känner lite kvinnohat välla upp ibland.

De texter av Strindberg vi har tagit upp är "Debet och kredit" ur Giftas 1, delar av "Företalet till Giftas" 1 och "Ett halvt ark papper". Texterna finns hos projekt Runeberg http://runeberg.org/strindbg/. Hade Fröken Julie fortfarande gått på Dramaten hade jag gärna gått och sett den, men den gör ju inte det. Att titta på de gamla filmade versionerna tror jag inte skulle fylla sitt syfte, och att läsa ett drama – nej, det är så tråkigt, faktiskt. De här gamla Strindbergstexterna handlar ju om Strindbergs syn på äktenskapet, och vad kvinnans uppgifter är och vad mannens uppgifter är. Jag drog också lite bakgrund till hur kvinnor hade det på den tiden, som t ex att de fick rätt att välja make först 1884 och att ogifta kvinnor myndigförklarades först 1858. Jag ville få fram att Strindberg var modern i det faktum att han verkligen tyckte att könen var jämlika, både som människor och i de sysslor de hade. Det var ju inte ädlare att röra i grytan än i gödselstacken, menade han. Framförallt "Företal till Giftas" tog jag om två gånger, för att de verkligen skulle förstå Strindbergs åsikter, och hans syn på hur samhällsutvecklingen förstört det naturliga samspelet mellan könen. "Debet och kredit" blev ett tydligt exempel på hur Strindbergs ådikter i kvinnofrågan omsattes i litteratur. Novellen är ganska kul, och lätt att förstå.

När Strindbergs uppfattning i bästa fall införlivats i elevernas hjärnor så fick de en artikel ur Darling med titeln "Biologister, feminister och en och annan drake" ur nr 5 1999. Artikelförfattarna Marie Birde och Sara Teleman driver tesen att kön enbart är en produkt av miljön, och åsidosätter biologi helt, och för fram argument kring detta. Tvärtemot Strindberg alltså, som ju förespråkade en naturlig arbetsdelning. Artikeln är nog tyvärr svår att få tag på, men man kan nog ta någon annan som förespråkar samartsfeminism, d v s att det faktum att mänskligheten är uppdelad i två kön enbart är en sociokulturell produkt. Det här går elever igång på! Det är mycket provocerande för dem att försöka förstå Birdes och Telemans uppfattning. Samtidigt så är en del av argumenten mycket övertygande, även för elkillar. Nästa gång jag kör detta upplägg ska jag inleda med att de får markera på olika skalor, eller ange procenttal, för hur kön skapas och vad det beror på. Är det 50/50 arv och miljö, eller vad? Jag tycker att den här delen av Strindbergsmomentet fungerade mycket bra, för eleverna tvingades att lämna det dikotomiska synsaätt de ofta har, och tvingades hitta sin psotion i gråskalan. Alltså inte alla elever, en del trodde ju efter att vi jobbat med artiklen ett bra tag att en biologist var en som undersökte skogen...

Sedan så läste vi "Ett halvt ark papper", för att få fram den romantiska kärleksfulla sidan av äktenskapet och Strindberg. I novellen så syns verkligen Strindbergs åsikter så tydligt: Maken i novellen hade haft jobb på banken, vilket Strindberg beskriver som "Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen." Där är Strindis verkligen konkret, och det är kul när eleverna upptäcker det (eller jag pekar ut det för dem). Ibland har ju elever en tro att författare bladdrar på för att fylla ut sidan/kapitlet, och att det de skriver är tillfälligheter, som "bara råkade hamna där". Så är det ju absolut inte. Varenda litet ord är väl övervägt. Strindberg beskriver i "Ett halvt ark papper" också att numret till hyrkusken och blomsterbudet var uppskrivet, för sådant krävs ju under förlovningstiden, en företeelse som han spytt galla över i Företalet. Jag tycker verkligen om "Ett halvt ark papper", dessutom. Jag tror att några av eleverna gjorde det också. Att beskriva sorg kan göras på Hollywoodmanér med stråkar så att publiken ska veta när det är ledsamt. Eller så kan man njuta av Strindbergs sätt att med några namn och telefonnummer, skrivet på bara ett och ett halvt ark papper, låta oss själva efter egen förmåga få smaka på vemodet och det bitterljuva i att en gång ha fått uppleva något vackert, och sedan förlora det.

Ja, fortsättning följer, då om hur Strindbergs syn på förhållanden kopplas ihop med dagens. Illustrationen överst i inlägget är ju som ni alla ser Vågen II, som Strindberg målade 1901. Jag valde den för att jag tycker att den på ett fint sätt porträtterar mina elevers kunskaper om August, innan vi började med det här. En elev, 18 år gammal, hade faktiskt aldrig hört talas om snubben.