Strindberg + EC3abc = sant

Efter Strindberg så vill jag koppla ihop hans beskrivningar av äktenskp/förhållanden med modern praktik i frågan, d v s svårigheten för folk att hitta den sanna kärleken med en partner av motsatt kön. Min egen hypotes kring detta (som ogift trettioåring i det tredje milleniet) är att förväntningarna på kvinnor, män och Den Stora Kärleken är en smula svårhanterliga. Jag är kanske inte helt ensam om denna syn, så därför tillåter jag mig att projicera den på mina elever genom att vi faktiskt tog en favorit i repris från tvåan, Fredrik Lindströms novell "Bara knulla lite" ur samlingen Vad gör alla superokända människor hela dagarna. Novellen beskrivs så här i baksidestexten: "Johan vill så gärna få knulla lite. Det är därför han försöker lära sig varenda pusselbit i tjejers beteende. Han köper t o m olika tjejtidningar och gör långa listor på saker som tjejer gillar och vad de tänder och inte tänder på. Renlighet, inte för mycket after shave, inte boxershorts utan tajta kalsonger, titta i ögonen, vara lagom rufsig i håret..." Novellen är fantastiskt rolig och träffande, och är så kul att diskutera med artonåriga killar! Sådana stunder känns det nästan som lyx att man har betalt – också!

Den kvinnliga motsvarigheten till Lindströms novell är Inger Edelfeldts "Riktig kärlek". Ni kan nog nästan räkna ut hur det kvinnliga perspektivet är, med tanke på titeln... Edelfeldt är härligt ärlig om en kvinna som grubblar för mycket om den Stora kärleken, vad män vill ha och hur mycket sex man egentligen bör utstråla. Hon vill uppleva riktig kärlek en enda gång innan hon dör, slriver hon – och den viljan är kul att ställa emot slutraderna i "Ett halvt ark papper" – exakt samma tanke återfinns där! Både Edelfeldts och Lindströms noveller visar tydligt hur förväntningarna på kvinnor och män gör det svårt att för dem att bli lyckliga, och hur föreställningarna skymmer sikten en smula. Precis samma problem som Strindberg hade. Å andra sidan är det ju intressant att fundera på hur det hade varit annars... Om inte könen funnits, och inga förväntningar därpå... Jag vill abslout inte tvinga mina stackars elever att bli radikalfeminister, vilket de ofta tror. Men jag tror att det är bra som männsika att göra sig av med Sanningar, och istället hitta sin egen uppfattning i frågan. De flesta elever har ju en dittills oreflekterad hållning i fråga om kön, det är det jag vill få bort, för verkligheten är mer komplicerad än så. Och det är lika bara att veta, för annars kan man bli brutalt medveten.

Och slutprodukten ska bli en artikel eller en krönika i samma stil som de på nationella provet. Jag gör som eleverna, kopierar nästan nationella provsuppgifter rakt av och byter bara ut lite ord! Mycket bra, för NP:s rättningsmallar är till stor hjälp. Plus att det förstås är ett styrdokument som visar hur undervisningen ska läggas upp. Eleverna kan välja om de vill skriva artikel (sakligare) eller krönika (personligare), där instruktionen är att de ska utgå från två eller fler av texterna vi läst och resonera om vilka förväntningar som finns på kvinnor och män, samt att delge sin egen åsikt i frågan.

Har man inte varit på lektionerna och skrivit ner sina tankar i loggboken och svar på frågor kring det vi läst, så har man det jobbigt när man ska ta igen allt. Om man däremot har gjort det man ska så är det bara att ta ett samlat grepp och tänka ut sin slutsats. Vi har lagt ner säkert 1,5 timme på tankearbete och strukturerande innan vi går till datasal och skriver. Alla har fått bolla idéer med mig en och en. På måndag ska de lämna in, och alla utom två (av 37) har kommit igång, och en har varit borta sista tre lektionerna. De två som har skrivkramp och jag ska försöka ge något lösande för det. De har alla mycket olika infallsvinklar, jag tror inte att två texter kommer att bli lika nästan. Och det är skönt, för det är så tråkigt att rätta 37 likadana... Några vet jag är inne på linjen att det var bättre på Strindbergs tid, för då finns inte alla val som bara skapar oro och otrygghet. Andra för fram att män och kvinnor är lika, men att kvinnor verkar mindre kåta idag p g a horstämpeln de riskerar att få på sig. En har en total dissning av könsuppdelning, och menar att individen är det enda som räknas. Och en är redan vid arton års ålder så bitter att han tillbakavisar hela kärleken. Han har dessutom infogat ett citat från Tärningsspelaren (se nedan): "...kärlek:en av samhällets många socialt accepterade former av vansinnne." (s. 77).

Ja, det ska bli kul att läsa, och det måste jag göra illa kvickt så att de kan få tillbaka dem innan nationella provet i SvB. Jag hoppas så himla innerligt att mina elever ska få bättre resultat än de på fordon och bygg!

Illustrationen idag står Sebbe, Niclas, Emilio och John i EC3c för. De var så ivriga att få vara med. Tjena...