JAG BÖRJAR MED DET SOM GÖR MIG MYCKET UPPRÖRD. I senaste numret av Skolvärlden, som kom idag, så refererar de från debatt om den litterära kanonen igen. DN Kultur-journalisten Stefan Jonsson menar att en tvångsläslista skulle medföra att svensk skola går i en auktoritär och toppstyrd riktinig. Det har Cecilia Wikström, folkpartisten som kom med ursprungsförslaget, besvarat med:

”Den som tror att en litteraturlista verkar auktoritärt bör genast avskaffa gångertabellerna.”

DET ÄR EXAKT DETTA SOM GÖR MIG UPPRÖRD. Hur kan man jämföra Djurfarmen med 4 gånger 10? ”Visst gör det ont när knoppar brister” med 7 x 8? Eller för all del, Ung och kåt av Melvin Burgess som elettorna sträckläser, med sex gånger sex? Ser kanske Wikström litteraturläsning som ett sätt att öka läshastigheten? Uppgiften skolan har idag är ju att utveckla hela människan. Att jämföra skönlittartur med gångertabeller är verkligen yttesrt absurt. Svensklärares uppgift när det gäller litteraturläsning är att få elev förstå saker om sig själv och andra människor, om världen så som den har sett ut och så som den ser ut idag, att utveckla sin analytiska förmåga genom att tolka betydelser och se berättargrepp, och att faktiskt tycka om att läsa för att på så sätt lättare kunna fortsätta den här utvecklingen. Att se läsning som medel för att på sikt kunna ta sig igenom texter med högre LIX är fattigt andemässigt, men kanske går det lättare att få in folk i produktionen.

Men, som jag skrev tidigare, så har Jan Björklund fortfarande inte plöjt klassikerna. Men andra ska tydligen göra det. Jag rekommenderar dem båda Du sköna nya värld av Aldous Huxley och gärna större partier ur Rosseaus Emile. Jag föredrar vildar framför bönder.

Nästa vecka ska jag och min kollega och våra klasser BP1a+b och EC2a + b+ c se Fight Club och läsa novellen ”Majken” av John Ajvide Lindqvist. Novellen handlar om ett gäng snattande pensionärstanter som fått nog, och Fight Clubs innehåll är känt antar jag. Det är texter som verkligen säger något om samhället idag, som elever kan relatera till och jag är så gott som 100% säker på gör dem betydligt klokare. De skulle nog inte ha platsat på Wikströms litteraturlista.

För övrigt så tyckte alla elever utom en som jag frågade i EC2abc att Petras samhällslektion, om hur man kan använda en analysmodell på olika företeelser, var roligare än min om upplysningslitteratur i tisdags eftermiddag.