Att rätta uppsatser kan verkligen vara det tråkigaste som finns. Det kan kännas som att städa efter en brakfest. Oft så är det kul att dra igång skrivandet, men att reda upp resterna sedan...
Men jag har funderat ut några knep. Först och främst så gäller det att välja rätt ämne. För att eleverna ska prestera bra, så måste de få skriva om något som fångar deras intresse överhuvudtaget. Detta gäller nog framförallt elkillar, även om det givetvis underlättar för alla. Pluggisar kan man ju tvinga att skriva Strindberg-porträtt där de ska diskutera varför Strindberg är den störste. Det är svårt med elkillar, om man ska ha en fortsatt någorlunda god relation. Istället får man vinkla ämnet så att det kan fungera. Eller välja något annat. Det finns mängder av författare som kan uppfattas som intressantare. Därmed inte sagt att man ska hoppa över Strindberg, men det är dumt att få eleverna att SKRIVA bra om honom, alltså välskrivna texter.
De här med ämnesval gäller även läraren intresse. Om inte jag tycker att det är intressant så går det inte att få eleverna att tycka det, och det är mycket jobbigt att rätta trettio ex av samma sak som är ljummet ointressant. Det bästa är att låta eleverna välja inom ett område. T ex så ska jag använda en uppgift från nationella provet från i våras på elettorna. Rubriken är Udda livsstilar, och instruktionen ungefär:
"Berätta om någon eller några personer med udda livsstilar som vi läst om. Resonera om hur samhället bemöter dem med annorlunda livsstil. Ta själv ställning i frågan".
Det kan nog bli bra, för de får de välja själva något de intresserar sig för av de exempel vi läst, plus att jag får variation. En av eleverna har tjatat om att vi ska läsa om romer, så det ska vi. Och homosexualitet tyckte de flesta i EC1a inte var något konstigt alls. Tänk vad skit man prackar på dem...
Sedan så är det bäst att göra rejäla uppgifter som visar något, d v s elevens egna tankar. Andra året jag jobbade så skrev de tre klasser med ettor (inalles 50 st) jag hade jämt, och massa småsaker, som en insändare här, en platsannons där. Så segt. Och jag tror inte att de lär sig så mycket heller. Skriva är ju förstås bra, det har jag ju betalt för att säga, men jag ska ju inte behöva läsa allt. I loggboken kan de skriva små uppgifter och tankar som man sedan kan foga in i något större (som udda livsstilsuppgiften). Att få allt rättat jämt kan nog vara rätt knäckande för de som ofta skriver lite illa.
Och i och med det så är det min nästa käpphäst - att veta vad och när man ska rätta vad. Att ha processkrivning med elkillar är svårt. Har de fått betyg så är det klart, då vill inte de hålla på att förbättra grejer. Det är ju G, så varför skulle man? Jag brukar ta in grejerna de skrivit och ge tips på hur det kan förbättras. Många av mina elever är ju inte direkt värsta poeterna, så de brukar bli glada att få den chansen. Det kan också motivera dem att lämna in i tid - jag ger bara råd och tips till de som lämnar i i tid. Andra inlämningen betygsätter jag och sparar på rättningskrutet, för då läser de ändå inte mina käcka kommentarer, för då är ju texten klar. Och de som inte fått de där knepen som räddar dem från IG - de får ta det. Det brukar vara incitament till att de lämnar i tid nästa gång.
Oj, så mycket det fanns att säga om detta tråkiga. Jag är inte klar ens. Nästa avsnitt ska handla om det underbara korrektionsvertyget rättningsmallar. Nu ska jag kolla på Prison break för användning till kriminologin. Eleverna där kan behöva roas lite, jag pressar dem lite hårt just nu faktiskt. Hoppas de inte får reda på att jag erkänner det. Anything you say can and will be used against you.
posted by Fröken Larsson @ 8:42 em
0 comments
