Rädslor

Nu har jag haft livskunskap med eltvåorna i fyra veckor, vilket innebär fyra lektioner. Jag har haft dem allihopa i ettan, så jag känner dem rätt väl. Nu har vi kommit in på rädslor. Det tror jag är nyttigt att fundera på. Jag har inventerat rädslorna i EC2abc och det de är rädda för står allra sist i inlägget. Det är ju väldigt mycket faktiskt. Allt ska man nog inte ta på allvar, som t ex frigolit. Eller för all del Kristin, det är tre stycken som har skrivit det.

Men hur ska då detta bearbetas? Jo, först har de läst ett utdrag ur boken "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kübler Ross (s. 63-71). Hon är psykiater och jobbar med barn som dör i cancer. She's a bit american... Hon har en genomgång av de som hon menar är våra fem naturliga känslor, och hur man ska handskas med dem för att de inte ska bli en belastning och leda till kris och utbrändhet. Hon menar att de enda två rädslorna vi bör ha är för höjder och för höga ljud, för de rädslorna är till för att rädda livet på oss helt enkelt. Övriga rädslor, som rädsla för vad grannarna ska säga, att vi ska misslyckas etc, är produkter av negativitet. Ja, något förenklat, så går hennes resonemang. Ganska tillspetsat och lite flummigt. Efter att vi läst och diskuterat sidorna, som även innehåller en fallbeskrivning med ett döende barn, så går vi igenom rädslorna, och buntar ihop dem. Vilka är s k naturliga, vilka har med kroppen, med misslyckanden, med döden, med ensamhet att göra. Sedan är det dags för de viktigaste frågorna tycker jag, framförallt den sista:

Hur kan människor göra sig av med rädslor man inte vill ha?
Hur vet man att man har rädslor i onödan?
Hur kan man märka att/om de tar överhanden?
Vad händer om rädslorna tar överhanden?
Kan ni nämna någon som är för rädd, verklig eller fiktiv person? Vilka konsekvenser får det för honom/henne?
Vad är verklighet och vad är personens uppfattning av verkligheten? Hur kan man avgöra skillnaden?

Imorgon ska EC2a råka ut för denna genomgång och nästa vecka är det EC2b och c. Återkommer med rapport då. Det intresantaste är att så många av dem är rädda för CP-skadade, särskoleelever och liknande. Den punkten ska jag pressa dem på.... Och tro nu inte att mina elever är mesiga. De är sjukt tuffa, om man frågar dem.

EC2abc:s skräck:
Spindlar
Insekter
Att vara ensam
Döden
Leva ensam hela livet
Mardrömmar
Hundar
Stora hanmyggor
Skogen
Väldigt gamla hus
För mycket mörker
Kristin
Saker som händer utan att man är beredd
Konstiga seriefigurer
Om Sverige skulle bli en diktatur
Om mamma/pappa skulle dö
Konflikter
Högerextremister
Könssjukdomar
Inte klara skolan
Elaka människor
Folks som man inte känner som ser psyksjuka ut
Sjukdomar
Psychochicks
Storebrorssamhällen
Lars Leijonborg
Onyktra busschaufförer
Skräckfilmer
Sättet att dö
Ormar
Monster
Att Simpsons ska ta slut
Terrorister
Flygplanskapare
Höga höjder
Att inte få tag på öl till helgen
Aggressiva YT-elever (YT=särskolan)
Impotens
Att dö i onödan
Att dö i någon annans ställe i onödan
Att bryta alla ben i kroppen, samtidigt
Strömavbrott
Araber
Påskharen
Trappor
Frigolit
CP-barn
Jättearga vuxna
Deja vu (känslan att man har varit med om exakt samma sak tidigare)
Galna småbarn
Överreligiösa människor
Överbefolkning
Att inte nå upp till de mål jag satt upp för mitt liv
Ständig ensamhet
Att bli handikappad, förlamad, blind, stum, döv
Att familjen, nära och kära ska dö
Att bli förlamad och inte få ta sitt liv
HIV
Clowner med kniv
Kärringar i trafiken
Poliser som skrattar
Att göra fel
Att plötsligt upptäcka att jag inte alls är bra och viktig för någon
Smärta
Att bli utsatt för ett våldsbrott av en galning, som bara hoppar på mig. Eller terror. Någonting där jag är oskyldig och inte kan påverka.
Att bli deprimerad, att jag ska se världen på ett annat sätt. Det kanske inte är bra.
Rädd för att dagarna bara ska gå och att jag ska komma på sen att jag borde ha gjort på ett annat sätt, något bättre.
Råka ut för en flygolycka
Träffa på en haj när man badar utomlands
Cancer
Homosexuella killar som är närgångna
Ormar utomlands
Tappa en 20-kilosgädda
Fästingar
Bryta nacken
Att behöva vistas i skolan två gånger
Misslyckas i livet (bli uteliggare i centrum)
Älgar
Obotlig sjukdom
Bli riktigt tjock
Börja lyssna på hårdrock och ha svart hår och konstiga kläder

Tärningsspelaren av Luke Rhinehart

Eltreorna har uttryckligen bett mig köpa in denna roman för att de vill läsa den, och när de ber så snällt så är det svårt att låta bli att tillfredsställa deras läshunger. Tärningsspelaren kan väl beskrivas som en kultklassiker från 70-talet, som leker med författarens plats i fiktionen. Författar- och berättarjaget beskriver sig själv som en psykoanalytiker som blivit deprimerad och uppgiven på grund av sitt eget välordnade lyckliga tråkiga liv, kombinerat med det faktum att hans och hela den samlade psykoanalysen knappast verkar göra folk lyckligare alls. Rhinehart börjar överge tanken på att vi själva över huvudtaget är kapabla att fatta kloka beslut. Därför tar han till tärningen. Det första han slår tärning om är om han ska gå ner och våldta grannens (som är hans nära vän) fru. Siffrorna säger så, och Rhinehart går nerför trappen till grannlägenheten. Redan där så har man eleverna på kroken. Ja, romanen är väl inte på Ebba Witt Brattströms kanonlista direkt, synen på kvinnan är väl inte riktigt ... PK. Men någon våldtäkt blir det inte, inte alls.

Det jag gillar med boken är att den kritiserar och driver med psykoanalysen och det som var politiskt korrekt på 70-talet. Den läsningen gör nog inte mina elever, utan de läser en roman om en gränslös människa och roar sig åt hans upptåg, som ofta har inslag av sex och droger. Så kan man också läsa den, och om jag kan vidga deras vy till att omfatta mer än det efter boksamtalet, så är jag fullt nöjd. Det här ärr frågor jag brukar be dem besvara kort innan boksamtalet. Frågorna är förstås inspirerade/kopierade av boksamtalsgurun Aidan Chambers.

Varför börjar Rhinehart med tärningsleken?

Vad är verklighet och vad är fiktion i romanen? Ofta känns det som om de går i varandra – kan du ge något exempel? (metatext)

Boken byter perspektiv ibland – varför, när, hur?

Är det något i romanen som är svårt att förstå eller komplicerat?

Ibland slår romanens ironi igenom och bryter illusionen som författaren vill skapa. Kan du ge exempel på när det går för långt?

Har du läst någon roman eller sett någon film som liknar den här, innehållsmässigt eller stilmässigt?

Vad vill författaren säga med romanen? Vilket skulle du säga är romanens tema?

Vad säger romanen om 60-talets USA?

Får du lust att börja använda tärningar?

Rhinehart pratar om att montera ner Jaget och ge alla individens sidor en chans att komma fram. Vad säger du om det? Är vi förtryckta av oss själva och de idéer samhället präntar i oss?
Hur reagerar Lil på allt tärningskastande? Vi får inte veta något om hennes känslor, vilket är rätt intressant, för då måste vi själva fundera ut vad hon känner och tänker. Vad tror du?

Är det här en bok man läser långsamt, snabbt eller en bit i taget?

Ta ut ett favoritstycke (Inte sex, tack, de har jag redan nött ut. Mina favoritställen är kapitel 14 och s. 211). Varför är det extra bra/kul/knäppt/annan känsla? (Kan du inte bestämma vilket stycke du ska ta – använd tärningen.)

Vad menas med slutet? Det lär ju vara någon sorts symboler – vad lägger du in i dem?

Vad är bäst med den här boken? Vem skulle du rekommendera den till?

Vad är sämst med den här boken?

Jag har bara testat romanen på en elev än, men om några veckor så vet jag om det funkar bra. Frågorna är en blandning av olika nivåer - kanske borde jag strukturera dem? Fast nej, jag tycker om när det blandas. Läsning ska ju vara både en intellektuell OCH en rolig syssla. Återkommer om resultatet av läsningen.

Introduktion:

Här har vi två bilder på bloggerskan. På den ena ser jag lite snyggare ut än i verkligheten, så i rättvisans namn tog jag med även den andra, där jag skelar lite och ser ut som om jag leker arga leken. Det är ungefär så jag ser ut när jag försöker få elever att hålla käft i aulan genom att tysta dem med blicken, tror jag. Bra bild på en pedagog tycker jag annars. Jag dricker the, sitter i fåtölj, har feministlugg, glasögon och Gudrun Sjödén-tröja. Känns typiskt och inte särskilt överraskande. Bra, för förförståelse är något jag håller högt. Mästerligt fotograferat av Cissisjöö.

Mina tre största problem just nu är:
1. Prövningen i svenska B som mitt gymnasium håller sig med är undermålig och lägger ner alltför mycket krut på litteraturhistoria i epokform, med mycket lite kontakt med tonåringars verklighet idag. Här måste rivas för att ge ljus och luft åt tankarna. Det ska jag börja med imorgon. Gör om, gör nytt.
2. Mina eltreor (samtliga givetvis av manligt kön, trivs i blåställ) hotar med att kasta ägg på skolans enda öppet sminkade bög på insparken. Jag tror inte att lite värderingsövningar räcker. Jag funderar på någon sorts konfrontation.
3. Äh, jag kom bara på två. Jag har det rätt bra ändå.